No time, no air
Vad gör man när man inte räcker till? När ens tid tar ett stryptag runt halsen och långsamt långsamt allt mer och mer förminskar lufttillförseln till huvudet?
Vad gör man när det är de närmaste som säger det som gör ondast? När kommentarer som "ful" slutar göra en illa och "inte ses" från världens bästa är jordens undergång?
Vad gör man när det enda som är säkert och tryggt ryggar undan och man står helt ensam i en ny obekant värld? När varje steg är ett steg längre bort än man någonsin varit?
Vad gör man när man bara vill gråta lungorna ur sig men istället håller man masken och går sönder inuti? När allt verkar rasa för ens ögon och bli ett svart rökmoln?
Vad gör man när den man helst söker tröst hos inte längre ger tröst? När han börjar vända sig bort?
Vad gör man när man bit för bit faller samman? När superlimmet och silvertejpen inte biter?
Vad gör man när tiden inte räcker till? När människan som skapelse inte är tillräcklig?
